29 grader i skuggan...

...och en dag hemmavid i hängmattan med tid för eftertanke. 

Jag har ett stort behov av ensamhet för att min hjärna behöver det. Det har nog alltid varit så. Det är som om jag skall hinna ikapp på något sätt. Min egen reflektion är att jag har en förmåga att känna när andra människor mår dåligt eller mindre bra och då tar det så mycket av min energi vare som jag vill det eller inte vill det. Jag har blivet bättre på att undvika energitjuvar med åren vilket har sårat kanske någon, men det är mitt liv och mitt ansvar för det. Nu är jag inne i en tuff arbetsperiod som kräver mycket av mig så det gäller att hålla balansen. Så nu blir det en dag i hängmattan med något bra i öronen.

(null)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0