1:a mars...

...och äntligen känns det som våren stundtals är påväg. Själv går jag stuntals på högvarv, så är det när man vet att något otroligt sorgligt så småningom skall hända men man inte vet när. Det är en kamp och resa som verkligen påverkar.
 
Samtidigt har jag fått och får så mycket kärek, förståelse och värme från mina vänner och min M. Hela min familj går ju igenom en mycket svår situation där det inte finns ett lyckligt slut.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0